Värmeisoleringsprestandaindexet för värmeisoleringsmaterialet bestäms av materialets värmeledningsförmåga.Ju mindre värmeledningsförmåga, desto bättre värmeisoleringsförmåga.I allmänhet kallas material med värmeledningsförmåga mindre än 0,23W/(m·K) värmeisoleringsmaterial, och material med värmeledningsförmåga mindre än 0,14W/(m·K) kallas värmeisoleringsmaterial;vanligtvis är värmeledningsförmågan inte större än 0,05W/(m ·K) material kallas högeffektiva isoleringsmaterial.Material som används för byggnadsisolering kräver i allmänhet låg densitet, låg värmeledningsförmåga, låg vattenabsorption, god dimensionsstabilitet, pålitlig isoleringsprestanda, bekväm konstruktion, miljövänlighet och rimlig kostnad.

Faktorer som påverkar värmeledningsförmågan hos värmeisoleringsmaterial.

1. Materialets beskaffenhet.Värmeledningsförmågan hos metaller är störst, följt av icke-metaller.Vätskan är mindre och gasen är minst.

2. Skenbar densitet och poregenskaper.Material med låg skenbar densitet har låg värmeledningsförmåga.När porositeten är densamma, desto större porstorlek, desto högre värmeledningsförmåga.

3. Fuktighet.Efter att materialet absorberat fukt kommer värmeledningsförmågan att öka.Vattnets värmeledningsförmåga är 0,5W/(m·K), vilket är 20 gånger större än luftens värmeledningsförmåga, som är 0,029W/(m·K).Isens värmeledningsförmåga är 2,33W/(m·K), vilket resulterar i en högre värmeledningsförmåga hos materialet.

4. Temperatur.Temperaturen ökar, materialets värmeledningsförmåga ökar, men temperaturen är inte signifikant när temperaturen är mellan 0-50 ℃.Endast för material vid höga och negativa temperaturer bör temperaturens effekt beaktas.

5. Värmeflödesriktning.När värmeflödet är parallellt med fiberriktningen försvagas värmeisoleringsprestandan;när värmeflödet är vinkelrätt mot fiberriktningen är värmeisoleringsprestandan hos värmeisoleringsmaterialet bäst.